Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
från arkivet (reviderad)


DÅ ÄR JAG långt borta

Troligtvis är det skevt, men vad gör man i en värld fylld av konkava seenden?
Allt för ofta står jag där som ett urbota fån...För jag förstår helt enkelt inte de komplexa vridningarna, de suspekta kanaliseringarna, och de vokabuläristiska trolleriformer som kastas oförskämt mot mina trumhinnor, mina torterade och utvidgade linser.

Jag värjer mig och kastar mig ned i fosterställning, jag hållar krampaktigt tag i mina öron och applicerar mina skyddslappar över ögonen...Men du fortsätter kaskader efter kaskader, formuleringar och retoriska satser projiceras obarmhertigt och utan nåd. Du ser inte min vånda, du märker inte hur jag darrar av ordångest. Ingen ser, jag är utplacerad på en piedestal där jag ser helt oberörd ut. De nickningar jag får är resultatet av ett framstående skådespel av yttersta klass med fasadliknande leenden.

Prostitutioner
Alliterationer
Explosioner

Hämtat direkt från ugnen, du serverar fonetiska förrätter, där ska jag sitta och inta en sista måltid, med dig som sällskap. Du ska bedömma, kritisera och hytta med fingret i takt med de påpälsade alliterationerna. Jag ska mottaga allt med ett smilband fyllt med seriositet. Lika ofta, lika sällan blir jag reinkarnerad som ett själviskt fån, när jag instämmer i okunskapens fantastiska antiakademi och orden flödar utan förstånd och mening.

Figurera
Destruera
Frappera

Min morgondag är utav intet betydelse, om jag inte passerar den gränskontroll du skapat. Jag kommer inte kunna värja mig mot verkligheten som hinner ikapp mig sälv. Stenen jag tidigare låg under, kommer att explodera och syna mina förfalskade spelkort. Du skapade en sanning och den ska världen kunna ärva utan någon som helst motkommentar.Jag har redan ödslat allt för mycket varv på klockans minutvisare, och jag tänker inte lyfta på några fler stenar. Min morgon, måste vara din morgondag. När det väl visar sig att vi vandrat på varsin stig, så förväntar min självuppfyllande profetia ett svampmoln utan dess like. Och en armada av restaurerade och övervokabulerade meningar, fyllda med ordsoldater som bara är ämnade att förgöra...fort, hårt och brutalt.

Då är jag lång borta.

Med fickorna fulla.

Borta
Väck
Försvunnen...




Fri vers (Prosapoesi) av Max Poisé
Läst 218 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-11-09 13:07



Bookmark and Share


    Calin
Briljant.
2009-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé