jag läser av mitt ansikte
fylld med jord
strålande det en gång var

gnistrande , levande

jag härör mig själv efter årens gång
jag är förpassad, förlikad och förändrad

ett utseende av erfarenhet, vishet och vånda

mitt ansikte reflekterar min gårdag, min dag
jag vet att resultatet är synligt märkbar, sårbar och underbar

jag läser av mitt ansikte
du blickar tillbaka i mina ådror, rynkor
jag ser dig berusande, du finns där återspeglat, förseglat
strålande det en gång var

min värld är snart över, jag behöver...inget mer
du ser solen i mitt anlete, du ser natten...du ser mitt liv

gnistrande kärlek, förvisande hat, mitt ansikte ger dig
min historia, min gloria.
förändringens skådespel och monotonins utseende

jag läser av mitt ansikte
strålande det en gång var