Jag är mitt inres
maktlöse härskare
där ingenting sker som
inte har skett förut

Jag är honungstenen
fader Kronos slök
i tron att det var jag
som tänkte ta makten

I mitt inre går han,
den hatande sonen,
som nu ska dra kniven
skära faderns lem av

Mitt jag är en annans:
ett suddigt ansikte
som snabbt driver förbi
utan ge mig en blick

Hör vinden i vinden,
som ett hav det brusar,
blott vågorna vi ser
vandra över Havet