Genom den mörka tunneln vandrar
en själ av sorg. Greppar om inre rum
som är full av smärta. Tystnadens eko
ropar, den som ingen hör..
Eller ser vad som döljer sig i det osynliga..
Stegen är tung av livets börda, hänger
som en tjock säck på den krökta ryggen.
Lungorna andas inte i befrielsens luft
den som ligger i det fördolda och väntar..
Hoppet, den lilla lågan av liv som kämpar
trots den hårda vind som blåser..
Så forsätter stegen,ett i taget framåt bortåt.
Kampen att inte ge upp.
För långt där framme sipprar ljus igenom
livets svarta tunnel..










mare