när jag vaknade upp
så låg mina lemmar utslängda
någon hade synat mig med lupp
och nu var alla dörrar stängda

så många mil jag vandrat
så många människor jag förstört
alla miljoner som klandrat
jag såg när de sa, men aldrig hört

min självupptagenhet var ett faktum
mitt tunnelseende likaså
för jag trodde naivt att jag var dum
om jag började mig förebrå

mitt liv har bara varit en jakt
på all möjlig existerande status
har inte lyssnat på vad de kloka sagt
att jag är min egen pontus pilatus

jag skadar det som faktiskt innebär
min egen lycka och välfärd
nu utslängd och ensam jag är
för min rikedom är ensamheten värd

min enfald har nu fört mig hit
för detta livet var ju min genomtänkta kupp
nu börjar förlusternas bittra svit
nu när jag vaknade upp