minns du den dagen som du klättrade
fjorton mil upp i det gamla trädet
hur barken kändes mot dina händer
och hur du dansade över grenarna
med dina smutsiga fötter
minns du att jag stod nedanför
väntade på dig och viskade tyst
att du skulle vända om

minns du att du tappade taget
i ett oförsiktigt steg
och ramlade rakt in i stammen
med sådan kraft att barken öppnade
och slöt sig om din nakna kropp
tills det att hela du var borta

du såg aldrig det
men trädkronan släppte sina löv
i just det ögonblicket
och som om det vore målat i bläck
syns nu en konturbild av dig
mot den skrovliga stammens yta

där jag står nedanför
begråter dig