Måltavla...

Ordet smakar en aning beskt, likt en härdad karamell, som smulas sönder och samman min torra mun. Konfekten krasas i takt med en bedövande...sövande och lugnande lögn.

Jag har mina följeslagare, de följer mina fotspår som om de vore ett skock får, de har redan sålt sin prostituerade själar till de osanningar som jag skrivit om till en lagbok. Jag hör deras bräkande och hur de laglydigt följer skitsnackarens fotspår.

Jag har mig själv i kikarsiktet, jag ser konturer av en människa som lyckas få succe genom att sprida sanningar som andra vill höra. Och varje gång en ny riktighet produceras, hör jag hur de bräkandes skara ökar i omfattning.

Dessa själssålda individer fortsätter följa en sanning uppdiktad, och min plånbok växer till nya förfalskade storlekar. Enkelheten är så uppenbar och min propagandas makt växer mig över huvudet. Jag ser mig tydligt i siktet men jag inser att jag redan klonat mig till oigenkännlighet och att mina fasadrenoveringar har förändrat min helhet, och snart...mycket snart är jag en del av min sanning i en värld fylld av fiktion.

Människor vill höra det som få dem att somna bättre om nätterna, människor vill se det som får deras själar i sövande och rofyllda episoder. För den dagen då sanningen uppenbaras, fylls dess världar av svampmoln som för dem till avgrunden. Där inser man, tok för sent, allt för sent att man bara var del i ett skådespel.

Men de flesta går igenom sin egen själscensur utan några som helst anmärkningar, man har redan fallit offer för propagandan. För ens öron lyssnar på det som låter ljuvligt, och det ljuvliga lockar ens sinne, oavsett om man får betala för att gå på sin egen föreställning.

Morgondagen glöms gärna bort, för nuet spelar allt större roll, och ju mer riktad sanningen är, desto större skock får följer. Och bräker en majoritet, så bräker snart alla.

Man inser inte det faktum, att man följt en skitsnackare, man vill inte...för man är lycklig i sin ovetskap, och den lycka är inte till salu. Och allt för sent inser man, att man bara var med i ett skådespel.

Som kallas för livet.