Min jakt på spegeln som visar min spegelbild fortsätter i all oändlighet, jag kommer inte hitta mig!...Det står redan skrivet i närmaste stjärnbild, att jag inte kan skaffa patent på mig själv.

Jag är bara ett tvärsnitt av andra innovationer, och min mun förmedlar bara sanningar uppdiktade av andra. Hur jävla enkelt är det då och lyfta på stenar och tro enfaldigt att under någon kommer jag att hitta MIG!!!...När de små patetiska fragment av en totalt splittrad perosnlighet utspritt på ett fält större än någon kan rita på en karta. Där...ja just där kan jag nog finna vilken person jag är!...JÄVLA PARADOXER!!...Idiotiska momenter som bara tar mig på en färd utan mål och utan destination.

Jag sitter dagligen och rådgör med mig själv, och inser att de svar som finurligt hittar sin väg ut ur en labyrint av snårighet egentligen är något som redan stod skrivet på dagens löpsedel. SÅ JÄVLA MÄRKVÄRDIG ÄR JAG!!!

---------------------I.D.I.O.T......................

Skriver min penna utan att jag styr den, den förmedlar en totalkänsla, en litet pucko i en värld där träskmarker är det vanligaste strövspåret. Det känns som om hjärnan fylldes av kvicksand och sjunker bort för varje unik tanke jag försöker ivrigt uppfinna. Men konstaterandet är lika självskrivet i sanden vid ett vattenbryn, att min livegenhet delas av miljarder andra, och inte ens mina tankar är mina egna. Jag är en kvark i ett universum uppdelat i oräkneliga antal universum. Min betydelse alena kan enbart skrivas i blindskrift, och hela min kropp och mitt psykiska jag darrar av den rädsla att jag är en förbannad klon av någon annans vilja och tanke.

Min jakt är en evighet, och mitt liv är ett förräntat lån med en amortering som bygger på andras välvilja av min person.