- STÄNGT!!

Hur i helvete kunde det vara stängt, jag tittade snabbt på min klocka och insåg att jag hade kommit fram till dörren, men precis i samma ögonblick tvekade jag, och där stod jag sedan fastfrusen ihop med mina tankar som bara förmedlade ett oändligt tåg av ångest. När jag väl tog mig till sans igen och insåg min position så låste de dörren och klockan var passerad 18:00.

Nu kunde jag välja att gråta över spilld mjölk, eller inse fakta. Men som människa jag var så bestämde sig min helkorkade hjärna att gråta hela vägen hem till sängen. Väl där insåg jag det omöjliga i situationen, det omöjliga i livet. Att mina val var förbrukade om jag inte tog chansen när jag fick dem. Dessa chanser stod kroniskt i konflikt med min förändringsångest. Jag fick allt för ofta inse det faktum att ångesten alltid hade större makt över mina val.

Hur skulle jag kunna få kontroll över min ångest? Hur skulle jag kunna lära mig att kontrollera mitt liv och känna att de val jag hade kunde utläsas nyktert och metodiskt. Tyvärr fick jag se sanningen i vitögat, just nyligen, och insåg snabbt att min egen personliga framgång, alltid bromsades av en ångest att lämna det till sitt resoluta öde.

Allt för ofta fick jag sedan lära mig att acceptera att det stod:

STÄNGT!!