jag hör bara mitt eko
jag ser bara rekylen av ditt vapen i rörelse
och det går smärtsamt och oåterkalligt

rakt in i hjärtat förblöder jag
försenat utrop i kaskader av stumma skrik
du genomborrar min insikt
och jag förblöder

du har redan våldtagit mitt sinne
du är redan min vålnad
som jag inte kan dölja, som jag inte kan finna!

------DU STÅR DÄR MED DIN SILLUETT----

jag ser dig med bruten kontrast, jag är förvillad in i min
egen råstyrka, och jag inser ett kallt faktum

att det går rakt in i hjärtat-----

jag förblöder av min egen stolthet
mitt martyrskap är överstiget maximal gräns för vad som definieras lycka
mina egna fotspår fortsätter i motsats samtidigt
som jag kroniskt förblöder

-----DU STIRRAR INTE ENS MED EGNA ÖGON----------

jag är en förbrukad råvara
källsorterad av min mentala ångest
jag är nedbruten i små neandertalare som oformulerat skriker
ut sina oförklarliga läten

jag ser hur du saktligen försvinner ur mina patetiska blickar och hur du så enkelt och försmädligt acceptera det beslut vi faktiskt var överens om

men jag hör bara mitt eko
jag ser bara rekylen av ditt vapen i rörelse
och det går smärtsamt och oåterkalligt

rakt in i hjärtat