Det var vid diskbänkens evighetsarbete, du nuddade min kind och allt lödder i baljan steg högre och högre.
Värmen från din kyss gav mina händer energi, som elvispar dansade de lyckligt runt tallrikarnas matrester.
Vi tog varandras händer, hoppade ner i baljans lödder och blåste såpbubblor på varandra.
Vattnet var hett och våra hjärtan bultade av längtan. Jag log mot din blick, dina blåa ögons insjö, där den nymålade ekan sjösattes i en hast.
Du knuffade ut den från land och hoppade ombord, du satte dig tätt bredvid mig och log.
Energierna levde sitt eget liv och vi rodde över hela Indiska oceanen.
Vid stranden byggde vi en hydda, vi lånade färgen från himlarna och stjärnorna som strödde sitt ljus över våra kroppars eviga arbete.
Vårt hem, en tillflykt där själar möts i ljusblåa drömmar och gröna fantasier. Jag la mig tillrätta och du lät din blick lägga sig i min.