från sopbergets högsta topp
har man utsikt åt alla håll
ifrån Globens sfäriska kropp
till Flemingsberg har man koll

över Haninges skogar i söder
till Hägerstensåsen i norr
när kvällsolens strålar glöder
och luften är kylig och torr

ja, sopberget reser sig över
vår förstads miljonprogram
ett sopberg av sånt som blev över
av skrot och av skräp och slam

från frätande bilbatterier
till färgrester bajs och kiss
vår slösiga tids frosserier
dess konsekvens och premiss

en kulle så mjuk och harmonisk
om sommaren lummig och grön
jag är faktiskt inte ironisk
den pryder sin plats i miljön

tänk att vårt avfall kan bilda
en kulle som böljar så mjukt
där hararna skuttar vilda
fast dess innanmäte är sjukt

från sopbergets högsta nivå
ser man ner över gator och torg
och överst där uppepå
står placerad en papperskorg