Längtar ut ur stan. Till skogen. Tystnaden. Behöver komma bort. Från Stockholm. Från honom och från din förnimmelse. Vill somna in till doften av min barndom. I närheten av mammas trygga famn. Omgiven av vinröda väggar målade av rebellisk fjortonåring. Tända ljus och värme från öppen spis. Där finns inget av det som hårdnat min själ. Inte den syra han skvätt över mina drömmar. Vill vakna av skrammel i köket en trappa ner. Växa ner under bara några dagar. Skära potatisstavar till pappas Jansson. Vaggas till ro av deras röster. Känna mig älskad. Vara älskad. Släppa kontrollen, andas gran och tall. Göra snöänglar vid gungan jag en gång gjort i slöjden. Sakta smeka lockarna mormors nacke. Hålla hennes hand och förundras över huden som släppt taget. Tålmodigt berätta om och om igen att jag bara hälsar på. Hoppa i lillasysters säng tills hon ler bort irritationen över att bli väckt. Tills hon skrattar. Den vackraste som finns. Må hon aldrig bli som mig. Krama om storasyster hårt och länge. Vara liten igen och berätta att "Ja farfar, det är Malin som har kommit hem".



Stockholm. Jag står inte ut. Vad har du gjort med mig? Jag kvävs. Behöver en paus från dig. Rena mina lungor och tankar.



Vackra Småland - snart slumrar jag i ditt stilla mörker.