ensam är jag med livet
ståendes på en ofrivillig piedestal
i stjärnorna står det skrivet
att hjärtan står i urval

jag levde GOTT med den inre FRID
som skapades av ständiga sanningar
där skällsord som patetisk timid
målade upp ovänskapliga underbemanningar

vad som definieras fel eller rätt
när min själ var som en PÅSE fylld
av en iskall kyla när det borde vara HETT
står jag nu ensam och kroniskt beskylld

vinternattens fallande gnistrande snö
där glädjen delas upp med en mångfald
där ska min timida själ döden dö
tillsammans med min ovärderade skald