du vet att du aldrig aldrig
kommer bli som dom
ändå klättrar du och kryper
gör allt för att komma dit
oftast misslyckas du
och gömmer dina misslyckanden
bakom väggar av betong

men sen ser du ju
att allt gått fel
och då vill du bara dränka dig
i världens alla sorger
i alla hemskheter
för du är så värdelös
som inte ens klarar
att försöka ta dig dit

och du bara
gräver gräver i folks
huvuden och hjärtan
efter lite gnista
respekt
ömhet
bekräftelse
och du tar varje
chans

varje
varje
chans att synas i rampljuset
att synas lite mer
lite lite mer
för då kanske du kan
kan se dig själv
också

men du vet väl att
det aldrig blir så
för du blir aldrig
tillräcklig
aldrig aldrig aldrig
lika bra som dom
för du kommer alltid vara ett steg efter
en dag efter
ett år
ett helt liv efter

för du är aldrig bra nog
och du är så pinsam
så jävla pinsam
jag menar
ryck upp dig då förfan
sitt inte där och vänta på livet
du ser ju hur det blivit

du har ödslat år
på att drömma om ett bättre liv
medan du levt i skuggan

av de andras lycka






är det så du vill att det ska vara?