Sviken naken står decembernatten
 med tända ljus
där bränner jag mina sorger
med spetsad glögg och och
tanken på dig jag vill glömma
varför tänka två gånger
eller tre
när natten ändå går spårlöst förbi

Spåren av dig bränner djupa fåror
i mina tankebanor
virvlar förbi
 stannar så länge att de smärtar
där bland stjärnor i en kall natt
du far igenom som ett stjärnfall
gnistrar och försvinner
kallt svidande genom min tomhet