jag lovar mig själv att inte gråta
för du sa att tårar kan du vara utan
så jag håller andan hårt
och pressar pannan mot rutan
och du försvinner runt hörnet
utan att ens se dig om
och jag känner hur jag sakta dör
för hur jag än kämpar känns det som
jag aldrig kommer kunna ta ett andetag igen

och jag lovar mig själv att inte ringa
för du sa att du klarar dig utan dramatik
så jag försöker vara lika sval som du
utan att vara framgångsrik
och jag håller löftet om att låta dig gå
men jag kommer aldrig glömma lukten av ditt hår
inte ens om tusen år