jag lät dig kasta omkull allt
jag ligger på rygg med utsträcka armar
de flyter ut i oändlighet
men finner inget att hålla
fingrar med nerbitna naglar
avfärdar allt, finner inget värt att behålla
jag var aldrig girig
du räckte mer än väl
men det ända jag fick var din ryggtavla
när du gick ut genom min dörr
du hade väl dina skäl
låt mig vara nu
jag måste komma på hur jag ska kunna hata dig