Brevet låg på dörrmattan. Jag säg det direkt, det lysande vita kuvertet. Mitt hjärta slog några extra slag och jag slet till mig det i språnget ur kängorna. Äntligen hade det kommit! Jag log, nästan skrattade. Äntligen hörde hon av sig! Sprang i raggsockorna in i mitt rum och tände adventsstjärnan innan jag satte mig på sängen och slet upp kuvertet. Vek upp pappret och läste:

Kära Markus!
Här på bussen är det trångt och varmt. Jag är inte framme än. Efter snart en veckas resa! Jag hade nog inte förstått hur långt jag egentligen ska...

Naturen utanför fönstret är otrolig. Jag har till och med sett apelsinträd! Och jag vet ju hur mycet du tycker om apelsiner...

Tänk om du vore här. Med mig på det här äventyret... Jag saknar dig och hoppas att du väntar på mig där hemma, långt borta...

Har snön kommit än? Och julen, blir den som vanligt? Åååh, vad konstigt det känns att jag ska fira ju här i värmen med främlingar och inte med dig och alla andra...

Här har alltså inte hänt så mycket än.
Jag skriver snart igen och väntar på ditt svar.
Älskar dig.
Din Martina

Jag stirrade på pappret som för att få fram osynliga meningar ur det, men utan resultat. "Vad kort hon skrev!" - var min förtsa reaktion, men snart mindes jag att hon aldrig varit bra på att skriva brev. Men hon ville ha svar! Jag var lycklig. Hon hörde äntligen av sig, hon var glad och hon saknade mig.

Jag reste mig upp och började leta i skrivbordslådorna - någontans måste det väl finnas något slags brevpapper! Till slut hittade jag ett rutat block som jag glatt rev ut ett papper av. Skrev snabbt ner några ord, tejpade ihop ett kuvert och så på med kängorna igen och språngmarch ner till brevlådan.

Hälften av vägen var sprungen när jag mindes att neej, jag har ju inget frimärke! Bestämde mig när jag kollat att jag hade pengar i jeansfickan att springa ner till centrum. Nu började det bli kallt, mörkret föll och snön knarrade under mina fötter. Någon jacka hade jag inte hunnit ta.

Väl framme köpte jag ett frimärke och lade sen lugnt brevet i brevlådan. Andades lite andfått vit rök och log åt orden jag skrivit och hoppades att hon skulle göra detsamma:

Martina!

Sänd mig en apelsin när du kommer fram!
Älskar dig också.

Din Markus