Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...som från Yggdrasils yttersta gren föll...


Frukten


Genom vassens pipor,
ljöd flöjternas varselton

en främling
med steg såsom de burits av ekot
genom tidevarv
skred ljudlöst in över skogens mossmatta,
la en frukt
i en kall handflata

en frukt av sällsynt slag
med chenillrött skal
tätt omsluten
omkring midnattsblått kött

en frukt av aldrig tidigare skådat sort
av sällsam egenart,
med sammetslena kaninöronblad
och doft av viol, lavendel och mynta

Den Enda av sitt slag

en frukt fallen från Livets träds yttersta gren,
lagd i en videkorg,
omspunnen utav fjärilsvingar

buren av vindarnas gudinna och ishavets konung
över geisrar och ökenland,
genom trolska ängder och avsides kuster

tills den av en okänd vandrare
las i handen i ett människobarns
avdomnade handflata
som återfick värmen
av den inre kärnans
oförklariga gåta.














Fri vers av _Mian_
Läst 310 gånger
Publicerad 2004-06-23 20:32



Bookmark and Share


  Bjarne Nordbö
Livets träds yttersta gren. Makalöst bra, som hela dikten för övrigt. Det är spännande att läsa den. Man liksom sugs med tills man till slut är framme. Mätt.
2007-07-17

  Rachel Roth
jag hör någon läsa dikten högt....till en iscensättning av detta...sagolikt!
2004-06-23
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_