.

jag gömde nyckeln
där i lådan
så du skulle kunna låsa upp dörren
till mina andetag

men varje natt försvann jag lite till
när jag låg där på stengolvet
ensam

då mörkret levde på insidan
och värmeljusen lekte änglar
i min trasiga spegel

den plågsamma tystnaden
skrek inom mig
som om rummet vore fullt
av nykläckta nötskrikor

och jag slet och rev
för att få bort ekot av det som inte fanns
men
allt som dog var en handfull hårstrån
och lite hudceller

du brukade säga att jag var stark
men det är inte riktigt sant
inte egentligen
jag var bara stark när du var här

jag saknar dig

och jag kommer inte riktigt ihåg längre
hur vackra dina ögon var när de tittade på mig
precis efter du kysst mig

så du måste skynda dig nu
det gör så ont och jag behöver dig

har du hittat nyckeln än?