Genom nyckelhålet
.
jag gömde nyckeln
där i lådan
så du skulle kunna låsa upp dörren
till mina andetag
men varje natt försvann jag lite till
när jag låg där på stengolvet
ensam
då mörkret levde på insidan
och värmeljusen lekte änglar
i min trasiga spegel
den plågsamma tystnaden
skrek inom mig
som om rummet vore fullt
av nykläckta nötskrikor
och jag slet och rev
för att få bort ekot av det som inte fanns
men
allt som dog var en handfull hårstrån
och lite hudceller
du brukade säga att jag var stark
men det är inte riktigt sant
inte egentligen
jag var bara stark när du var här
jag saknar dig
och jag kommer inte riktigt ihåg längre
hur vackra dina ögon var när de tittade på mig
precis efter du kysst mig
så du måste skynda dig nu
det gör så ont och jag behöver dig
har du hittat nyckeln än?