Det är som att jag är två av mig
Ständigt de bråkar;
argumenterar, diskuterar,
förtrycker, nedvärderar,
Jag artikulerar;
meningslösa utbrott,
tankar som rusar, blod som sprutar

Vem är jag?

Min identitet, mitt jag
En delad självbild,
apatisk för omvärlden
Är det fantasi eller verklighet
när tiden försvinner?
Att välja ensamhet, intensiteten;
mänsklig värme, att vara nära,
förtrycka, kärlek, sorg, sanning,
vem är jag?

Vad har jag för rätt?

Jag har blivit slagen, ruinerad,
utnyttjad, manipulerad,
ständigt attackerad
Jag står kvar;
kämpar,
för frihet, min rätt att leva,
att vara, min egen, mitt jag

Samhället fallerar;
jag blundar, jag agerar,
men ingen reagerar
Jag skriker och propagerar,
de säger att jag överreagerar,
men jag faller,
och jag försvinner.
Jag springer;
på murar, på tak, på samhällets skal,
I dimman;
så många val

Det gör ont
och jag tystnar,
sjunker ner i min situation
fast i samhällets konstruktion

Ett andetag, jag stannar upp,
undrar,
gav jag upp?