du säger att du inget känner
att du tänker tankar när du är ensam
som inte stämmer överens med verkligheten
när vi är tillsammans

du säger att det som sades
den där natten när frosten bet tag i våra kinder
inte var sant
att det var något som hörde ihop
med kvällen som den var och inget mer

du säger att du vissa stunder kan
tvivla
undra
fundera
och tänka att du inte vet var du har mig

varje ord hugger inuti mig
som en kniv med taggade kanter
den river sönder
tankarna om
tro hopp och kärlek
och jag faller sönder och samman
utan att du vet om det

jag säger att det skulle vara
på ett annat sätt om
våra regler såg annorlunda ut
och du håller med

jag säger att det är som att
gråta fast jag skrattar högt
och du säger ingenting
för jag tänkte det egentligen bara

du säger att du tror
att jag upplever allt på ett annat sätt
att jag känner saker som du inte känner
och jag kan inget säga

mitt försvar är att jag vet
att om allt var på ett annat sätt
så skulle vi inte ens behöva ha samtalet

dina ord i min öron
din röst i min kropp
vibrerar som ett ständigt frågetecken

vi säger att
allt är som det ska
att en frostbiten natt inte
ska förgöra det som är
grunden vi byggt upp

vi säger att
det vi har
det är värdefullt

vi säger att visst menade vi
det vi sade
om allt hade varit tillåtet
men att nuet begränsar oss

när vi säger hejdå
undrar jag om vi verkligen har
sagt sanningen
eller om vi har
hittat på en sanning
som passar in i livet vi lever nu