jag vet att jag måste
ta nya andetag och fortsätta framåt
men tankarna fastnar ändå
i det som var
i det som smärtar

varje sekund som går gör mig starkare
men sen kommer en minut av gråt
sorg och förlust
som river tag i mig och skickar mig
till självömkans land

jag försöker bli arg
skrika i mitt inre
mata fram bilder av allt som retat mig
men ilskan blir mest tårar

hulkande tårar som strilar nerför kinderna
och det är ett par stycken meningar
som fastnat i mitt huvud

en gammal mening och en nyare
men de sticker som en kniv med gift i mitt bröst
varje gång jag hör dem i mitt minne

jag försöker släppa taget
acceptera att det inte alltid går
att vara som man önskat
att vissa ord och meningar kanske sägs
utan att de menas hela vägen

jag försöker bli förbannad
men det blir bara tungt i bröstet
och tårarna tar över ännu en gång