jag behöver inte undra
för jag har svaret inuti
men ändå går mina dagar
framåt med ett frågetecken
i släptåg

jag blir aldrig kvitt den frågan
som inte vill bli besvarad

utåt sett har jag blivit
som jag var innan
men inuti
då sjunger hjärtat i förtvivlan
varje sekund minut timme
för det är dina andetag som fattas

jag tror fortfarande att jag
bygger upp en känsla som
egentligen inte finns
bara för att få känna något annat
men det är som att
träffas av solens varma strålar
efter flera månader av regn
det är som om det klickar till
inuti
när jag är med dig

om jag bara kunde släppa
taget om mitt frågetecken så
kanske allt skulle vara bra igen

jag vet att allt är som vanligt
att vi alltid kommer vara något
speciellt för varandra
men om jag kunde
skulle jag bara andas dina andetag
i alla fall för en stund