När jag sitter på tunnelbanan ligger ni och sover.
Vi på tunnelbanan, vi sover också, fast inte i sängen. Vi sover på hårda stolar påväg till våra jobb. Tittar upp, ser varandra och tittar ner. Ögonkontakt är farligt förstår du. Den smittar ner oss, med vadå?

Jag undrar varför vi aldrig låter våra blickar mötas, vad är det som är så farligt?

Jag smittar inte, om du inte sitter för nära och jag hostar. Ögon smittar aldrig. Bara om vi sticker in fingrarna i varandras, men vem gör sånt?

Inte främlingar.
Inte vi.

Jag är inte farlig. Är du?