Jag stökar ner, slänger mina saker runt omkring och tänker inte på att klädernas plats egentligen är i garderoben.

Jag torkar inte av bordet när vi ätit färdigt, jag drar aldrig ner rullgardinen.

Om jag städar något så är det lägenheten och inte mig själv.

Jag vill alltid göra så mycket men gör ingenting. Jag bara jobbar, äter och sover.

Jag vill vara med dig, umgås med dig, men jag är alltid så himla trött. Somnar alltid före dig och glömmer helt bort disken.

Vaknar alltid först och väcker dig med mina samtal om vem som skall ha vilken bil, och höjer kanske rösten när jag undrar hur man klarar av att krocka med en lastbil på en raksträcka.

Jag är inte smidig och inte heller alltför sexig. Jag är inte duktig på att uttrycka mig med ord, men jag är mig själv!
Även om jag inte alltid är så stolt över det heller...

Jag har mina fel och brister som vem som helst.

Jag försöker att bättra mig, jag försöker att tänka, men det är inte alltid det går...