och så går hon tillbaka
för att binda livet till
deras pratbubblor,

längta ut för att hitta
in

stänger av
känselspröten,
kan nu inte känna
värmen

men heller inte
kylan

plötsligt rädd för halkan
handavtrycken runt hennes rygg
inte längre
intryck,

bortomtryck
är hennes enda avskiljare
från vintern

hennes älskade hjärta
enbart någon annans,
glaskopian
given till dem

lätt att gjuta ny,
men så lätt att blöda
av skärvorna





ännu ondare:
fingrarna kring hennes
älskade hjärta
kallnar
och känselspröten bara
sovande