Under hela den ändlösa överfarten hände ingenting. Det var först när K kom fram och fann hur han glömt sitt paraply ombord som han fick bråttom. Åter ner i båten upptäckte K hur gott om hytter och korridorer som alldeles gått honom förbi. Fartygsorkestern kom nedmarcherande och vemsomhelst kunde redan ha tagit hans resväska, just kvarlämnad uppe på däck. I sin ensamma förvirrelse var K en uppenbar måltavla för vilket möte somhelst. Eldaren ville plocka med honom till stadens personalkontor som ett gott öra. Världen utanför rymde ännu fler blickar än moderskeppet just uppvisade. Sinnesfriden var hjälplöst bortblåst. K försvann.

["...bakom allt detta stod New York med skyskrapornas hundratusen fönster och iakttog Karl, ja, i det här rummet visste man var man var."]