När cordis sjungit i nattfjärilens tecken
och jag lärt mig
hur man hanterar människorna
utanför min glasbur




När tårkanalerna fyllts
med klorofyll
och friheten äntligen skaver
i mina gröna händer




När sagan fått ett lyckligt slut
och mina blinda konturer
blivit ett med solnedgången




När alverna förrädiskt viskande
förtrollat mig
och rötterna har grävts upp















När morgonen väckt mig
och tröstande kysser
mina slutna ögonlock



























då är jag sårbar.