en månljus natt då skuggor kastas långt
och skaresnö sin silverlyster blottar
på glänt en dörr från vardagslivet trångt
till universums rymd mitt öga måttar

oändlighet såväl i tid som rum
då för mitt inre öga uppenbaras
tanken att äga ter sig plötsligt dum
varför skall det på ting och saker sparas

ett handlån på en ny inkarnation
jag ger och litar på att få tillbaka
i sinom tid min nådiga ranson
av vad i denna dag jag fått försaka