Min vän som klär sig i kvinnoskrud,
för att kunna gråta.
Hans tårar rinner som svarta floder;
av vatten, arkitekter och präster.

Tårarna är kvinnors skrud.

Kvävande, krävande stillnad och vördsamt;
du gråter.


Du gråter; du gröps ur!
Ur din hud till kvinnoskrud.


Du gröps ur,
alltmedan jag klistrar vidare
fäster mina ögon med papperslim.

Papperstiger, tills stunden kräver.

Stumnad.
Intet öga torrt.