jag ser ett nytt mönster nu

hur det utkristalliseras

         allt tydligare

bränner mot huden

kyler sinnet

men ändå vilar

        mot det invanda

det är bara samspråk som gäller

även om snökristaller fäster på nyfallna tårar

och vantarna, som försöker smeka till tröst,

        är så våta att kinderna rodnar

men jag ska stryka bort varje tvivel

låta värmen i orden smälta isflagorna på dina kinder

riva snögärdsgård och fiktiva murar

tända lystern i din blick

närma mig

        oss

© Birgitta Wäppling, januari 2010