Det låg en naken wino i farstun. Kaskader av döda flugor på fönsterblecket. Och de invaderade min blivande midnatt. Och på den platsen fanns inget pirr. Jag fick ett vykort utan att ha pratat med någon på fem år. Jag tänkte bara på hur det kändes för henne vid tillstånd av dålig kritik. Jag känner hur hon snokar reda på allt som finns tillgängligt. Jag går på föreställningar för att glömma och berättar för henne hur härligt hon spelar sin roll som kvinna.

Hon pratar tyska med mig genom Donau. Hon försökte så gott hon kunde att hänga med i engelskan jag lärde henne när det var lördag och hon var väldigt ung. Jag kunde höra en massa ljud från källaren. Vildsinta skrik om vem som är vacker. Jag behövde en rejäl byst och en famn. Men det slutade inte så. Jag ser henne ligga ensam i sängen. Cigarettröken stinker i hennes kläder. Hon säger att Zinny redan har dragit. Inne på toaletten försöker jag att samla krafter men den sortens ensamhet var en dödspupill som kontaktade mig, inte jag den.

Vi tog trapporna ner till Canal Plus under största försiktighet. Hon hade högklackade skor och var späd och bräcklig. Gianna Michaels men i fräknar och hennes vänner ditkladdade bredvid oss på duken. Då kom hennes blivande fascistpolare in i vår bubbla. De var nakna och hade baddare till erektioner och uttryckte missnöje med hur alla tjejer såg ut som var här ikväll. För första gången i sitt liv satt Pollyanna och väntade stel av skräck. På ett enda ord från mig. Ett enda råd i tider av nöd...