När jag var liten trodde jag
att jag en dag skulle vakna
och ha svar på allt.
Att jag skulle veta hur
jag skulle stänga fönstren
när det blåser kallt

När jag var liten trodde jag
att vuxna aldrig strör
andras sår med salt.
Jag trodde att deras visdom
översteg min egen
tusenfallt.

När jag var liten trodde jag
att en vuxen aldrig kunde
älska som jag.
Att de liksom bara fastnat
på varandra
efter ett tag.

När jag var liten trodde jag
att vännernas ord
var min lag.
Aldrig trodde jag att
de skulle försvinna
och vara borta en dag.

Nu när jag är vuxen
vet jag lite mer men
inte särskilt mycket ändå
Ofta vet jag ännu inte
exakt åt vilket håll
jag ska gå.

Nu när jag är vuxen
ler jag åt flickan jag
en gång var.
Och tackar Gud för att
det fortfarande finns många frågor
som kräver mina svar.