Jo, visst borde jag sova
men tankarna vindlar sig upp
igenom mitt medvetande
likt krokiga vägar
upp genom bergen
och vägrenens hisnande brant
tycks vilja dra mig ner

Jo, visst borde jag sova
men mitt älskade barn, din oro
håller mig vaken
ty trots att din storlek
många gånger överstiger min
bar jag dig inuti mig
för blott en sekund sedan
och jag vet att också du fortfarande minns
din lilla hand i min

Upp och ner hänger jag
i min egen mörka håla
tills benen domnar av trötthet
och vingarna somnat
för jag är ingen äkta fladdermus
även om du ibland tycker att
din mamma är en vampyr

I kaos försöker jag bringa reda
trots att vanmakten äter mig
från insidan
för i de val du gör här nu
har jag ingen beslutanderätt
det enda jag kan göra
är att lägga in ett yttrande
och hoppas på att du, herr ordförande
åtminstånde tar dig tid att begrunda
min åsikt
fast ärligt talat struntar jag strax i demokratin
och ikläder mig diktatoruniform

Mitt barn, mitt själaljus
låt mig hjälpa dig
Jag kanske inte förstår precis allt
men försök, berätta för mig

Låt mig lyssna, låt mig finnas
låt mig förstå den du är
Låt mig lära allt om dig
Jag finns alltid här