Måla...måla...
Livets tavla
Man drar ett streck i sänder
ibland man tvår sina händer
Vissa ränder går aldrig ur
trots att man harvar i ur och skur
I svartvitt och i färg
målar man sitt Harmagedonberg
Vissa dar flyter färgerna lätt
däremellan går ingenting rätt
Man skrapar, målar om och gnider
tills tårarna i ögonen svider
Man får aldrig, aldrig ge upp
eller skärskåda sina fel under lupp
Plötsligt ser man en ljusning
man målar igen med förtjusning
Intuition samt praktisk erfarenhet
år målningens hela hemlighet
Om man backar lite då och då
ser man lätt var skåpet ska stå
Ibland är det bra med en förlaga
särskilt om man andra önskar behaga
Det bästa är att måla med känsla
om man någon ska lyckas fängsla
Ingen tavla är perfekt
men unik också med defekt
I stunder av tvivel och vånda
man färgad terräng noga får sonda
Det är först när tavlan är klar
alla frågor får sina svar