snömodd upp till tårna och en vinter
lika vit som en fet sträng av kokain
en sträng

där ingen spelar och ingen hör

ingen närhet i hans närhet
bara en vilsen granne och en förtvivlad hund
där söndersprängda brevlådor
vittnar om en uppgivenhet som kanske inte finns
men

granen skimrar fortfarande och djuren
liksom vi

gömmer oss för redan döda vargar