Jag funderar på vad du gör nu, minns dig och ler när jag sitter på tunnelbanan. Ditt färdmedel i den stora staden som nu har blivit min.

Försöker att få kontakt men tydligen räcker inte sladden hela vägen. Kanske är det lika bra.

Ett lyckligt slut på en ganska tragisk väg med många hinder.

Har vi kommit fram? Du till höger och jag till vänster?

Din väg stannade kvar medan min gick åt ett nytt land. Jag antar att detta är ett hejdå.

Synd att du inte får veta hur jag känner.