Jag vill vara ditt avstånds tröst
en lekfull virvelvind i din nacke
dofterna ur de första vårbuketterna

linjerna på stranden
som leder mot De tysta sjöbodarna

hammaren som ger handen kraft
till att bygga skepp av samlade erfarenheter,
ödmjukhetens steg och de inre rummens väsenskildhet

håvens botten som samlar
de vackra bottensnäckorna
för ögats skimmer

sidorna i böcker som ställer frågor utan slut,
sulorna som värmer vandrarkängorna
under de långa vägarnas frost

de osynliga kristallerna i vattnet
för det som omringar utanför ögats
begränsningar

ett soltecken speglad på din panna