Står här ute på skeppets däck
högst upp ensam i den benknäckande
kyliga vinden
Går runt
ser ut mot havet och skogen
försöker hålla mig borta
från allt annat
medans mina tårar som forsar¨
gör att kylan lägger sig som
en tjock hinna på mina kinder

Men ändå tänker jag inte gå in
hur kallt det än blir
och tårarna fryser till is
så kommer jag alltid mitt inre
frysa och lida mer där inne
när paniken kommer sig krypande
till bristninggräns

Kylan kommer innefrån
här på däck kan jag leva
in liten stund
i nuet