Sover hos dig inatt. Du ber mig komma och jag behöver bekräftelsen du ger. Och den förlösande avslappningen. För att orka andas imorgon med.

Du vill att jag ska älska dig och tänker att jag kanske kan, så småningom. Väntar tålmodigt med ett döfött hopp. Förlåt men jag älskar aldrig igen. Det gör för ont och ingen smärtlindring hjälper. Jag har provat allt men inte ens de kraftigaste opioider är starka nog.

Varnar dig ärligt men du håller mig ändå kvar. Hårt.

Så.

Jag kysser dig. Djupt. Och blottar mig. Vinterblekhy som bländar våren. Är det därför den inte kommer? Men det gör du. Och jag med strax därpå. Vi skapar värme i luften runt din säng.

Våren simuleras intill dig och det är mitt skäl till ännu en natt i din famn.

Du vill sova sked och jag är trött. Somnar av utmattning när du doftar dig hög på mitt nackhår. Du håller om mig och jag drömmer. Vilt. Men inte om dig.

Förlåt.