Nu hyllar jag dig, skön Caprice!
Det får de andra tåla
Jag höjer nu, o sköna Miss
mitt stop att med dig skåla

för kreativiteters mängd
för vitterhet och anka sprängd
för konkretion i någon längd
för dörr som ej är stängd

för bunden form och visst humör
för olja så abnorm i smör
för varjehanda damcharmör
för makadam och ör

för glimt och sånt i ögats vrå
för skrymt som lånat sig till sjå
för skörhet som sig speglat så
att livet gått i stå

Hej hopp för denna sköna mö
för Musan, än alert än slö
för snö som snart skall bliva tö
för stjärnor som sig strö

i tusenden på himlavalv
för dikt som stannat blott som halv
fast skalden darrat som en kalv
i nätters vredesskalv

För sånt och mer, nu drick mig till
o härliga Caprice!
I diktkvarter mig skänk en drill
när Musan tar en Swiss

och pausar i sitt flödes stril
att gripa tanke läcker
Men mottag sedan ödets fil
att slipa dikten smäcker...