Varför skriver jag sällan nån fräsig dikt
Har väl pennan slutligen kvästs av gikt
Har väl hjärnan slutat att alstra små
Har poeten mutats att sina så
att capricer ej finns bland synapser grå
Har kulörta idéer
och vävda penséer
transformerats till aska och comme-il-faut
Nå, då hälsar poeten till sist: Hejdå!

Dock, det surrar en smula, en hoppfull blå
att poeten ej mera må tänka så