Ensam och bortglömd
Tårarna rinner sakta ner för hennes kind.
Mörkret sluter sig innom henne.
Ljuset verkar allt längre bort
och drömmarna verkar allt svårare att nå.

Hon sträcker ut sin hand
ihopp om att någon ska ta den och
ta med henne bort,
bort från allt ont, från alla som sårat henne.

Men ingen tar hennes hand.
Ingen ser, Ingen bryr sig.