Är det dåligt ansvar för den vilja jag känner
mot de ständiga kraven av viljornas tecken,

där en människa som jag försvinner ner under jorden,
inom statistikens gränser och lagar?

Är det aska eller endast dimma som ligger och skaver bakom skogen?

-Är jag självständig om jag har en egen vilja
att veta vart världen tar mig då jag försvinner bakom lögner?

-Är det min skam i kroppen som får mig att tro att frihet inte finns, och att jag ständigt befinner mig mellan ett oroväckande krig med ett sug i min mage.