I min hand håller jag piskan som skall fläka min rygg, och i mitt bälte finner jag kniven som ska skråma och skära min hals. Bakom mig går döden, den väntade på mig och visste att jag var nära, men jag lyssnade inte. När min skräck kommer som ett oväder & när olyckan nalkas som en storm, det var då jag trodde jag skulle blomma. Men döden lyssnade inte. Jag hör ropet som ekar i mitt huvud, Och jag vet att du lockar på mig. - Jag vänder mig bort där jag inte hör dig. När ångesten kryper in bakom mina revben och upp över min tröskel, när brödkorgen står tom - Då skrattar jag åt dårarna som ropar till dig ~ Vi kallar oss fria och gör vad vi vill, ler åt fördomar som medeltiden skapat. Ändå är vi fångna i ett medeltida och nuvarande mörker - Det mörker som finns där, i oss själva och i varandra.