Jag kollar ut genom fönstret med djupa tankar och funderingar, jag ser hur det börjar skymma och hör hur kossorna i hagen råmar, det är en vacker kväll på landsbyggden & jag och min stora kärlek funderar på att ta en promenad med hunden. Vi börjar gå hand i hand med raskande steg ut i skymningen, stjärnorna lyser klart på himlen och halvmånen är där med oss, vi stannar upp vid en landsväg, allt man kan se såhär långt är skog och stora ängar, och från vissa vinklar olika rörelser och skuggor - ett perfekt ställe att släppa hunden lös på.

Han släpper hunden sedan vänder han sig bort och kommer imot mig med ett leende på läpparna, han stannar upp och kollar djupt in i mina ögon, - jag vet vad han säger utan att han talar. Jag känner hans beröring utan att han rör mig, - det enda jag hör är hur vinden fångar mitt hår och hur trädtopparna rör sig.

- Något mjukt och blött nuddar mina läppar, smaken av kyla och hallonhjärtan rör vid min tunga...

/- Det varade inte länge alls, denna tystnaden föll bort och jag kunde nu höra ljudet av en hund, tänk att två människor kan skapa en sådan stor tystnad, det var bara han och jag som ägde rum på platsen vid vägkanten,

- men det som nyss påbörjats avstyrdes av vinden som nu lämnade mitt hår,

/- Jag kan fortfarande känna hur vinden fångar mitt hår. Smaken av hans läppar, och beröringen av hans tunga. - Jag kan fortfarande känna hans närvaro när han inte alls är i närheten av mig, och jag kan se den här dagen som ett flytande porträtt som rinner över mig..

Men det enda som flyter just nu är mina tårar på mina rosenröda kinder, den enda beröring jag känner är mina fingrar mot tangenterna, och den enda smak jag har i min mun är torrheten som finns i halsen..

- Detta återspeglas varje dag,