Jag kan ha undrat och sedan kommit på fötter igen,
Jag kan ha snurrat men sedan stod jag still igen,
det var inget tvivel på vad jag gjorde,
och inte heller på vad jag skulle göra,
det tysta ekot som bara snurrar och snurrar,
och det höga skriket som förskingrade mossa och gräs,

Jag får ingen ordning på vad jag gör,
ett alfabet med stora och små bokstäver,
det bokstaverar förstånd och ansvar,
men jag har tappat det.

Jag kan ha hört din röst på en ödslig kyrkogård,
där jag rörde allt ifrån stolar till jord,
jag måste ha träffat - din ande.
mättnaden låg svag och distansen hög,
det är svårt att förstå hur det kan hända,
jag har förskingrat mitt förstånd dag ut och dag in,
och det har nu blivit någon annans ansvar.

Jag får ingen ordning på vad jag gör,
ett alfabet med stora och små bokstäver,
det bokstaverar förstånd och ansvar,
men jag har tappat det.

Jag gör min tolkning, & drar en gräns,
ritar figurer med hjälp av din frekvens,
det bildar ett mönster och allt blir tydligare,
jag kan ha glömt din vaksamhet,
och att titta upp på himlen då och då,
det kanske var dåligt, det kanske var bra.

- Det är så lätt att fantisera
Och mina tankar och minnen står mig nu upp i halsen.