Det är mörkt härinne. Skumt. I dubbel – kanske trippel – bemärkelse. Vi hänger vid bardisken. Röster, musik och knuffar.

- Vänd dig inte om.

Hon tar tag i min överarm och skriker en viskning i mitt öra.

Jag snurrar runt. Givetvis. För hur skulle jag kunna låta bli? Och där går du. In genom dörren, in i mig igen. Jag tror inte att jag ler, men kanske, för delvis är det glädje som bubblar upp inifrån. Glädje, saknad och champagne. Jag står blickstilla och du ser mig nu. Inget leende. Bara dina ögon. Mörka, men kanske ändå inte svarta mer. Inte hatiska som då. Eller?

- Skit i honom.

Känner greppet runt min arm hårdna. Och hon drar. Vet vad hon tänker, att du inte ska få mig att skrika igen. Gråta. Men jag kan inte sluta se. Stirrar. Läpparna, du vet att jag älskade att kyssa dem. Nu finns de där igen. Inom räckhåll fast ändå så avlägset otillgängliga.

Du har din luva uppdragen över huvudet, dina grabbar i en skock runtomkring. Ni syns. Inte bara min blick som faller. Fast dina ögon har inte heller släppt taget än. Om mig. Undrar om det bubblar. I dig med. Saknar du kanske också oss lite ändå?

Jag ser ner i marken. Försöker tänka men allt som snurrar är minnet av din doft. Och värme. Måste komma åt dig igen. Hur? Hatar du mig än?

På bardisken ligger en servett. Vit med en halvcirkel av runnet vin. Husets röda. Jag lyfter den. Mot dig. Och plockar upp mobilen.

”Fred?”

Din blick är kvar. Handen mot vänstra jeansfickan. Nästan obemärkt låser du upp din iphone, släpper mig och ser ner. Dina fingrar rör sig några meter ifrån. Strax därpå. Vibration i min hand.

”Nej”

Fuck.

Jag släpper min fläckade flagga. Följer den när den vaggas mot marken. Stilla. Landar hastigt och krossas under en klack intill. Smutsas. Känner stiletten i mig. Hur den hugger sönder, trasar mig. Du gör ont igen. Ser upp men bort från dig.

Vänder mig mot henne.

- Du har rätt, vart tog tjejerna vägen?

Vibration. Lysande display.

”Utanför om fem...”

- Eller du, jag tror jag drar.

***

Vaknar intill dig. Uppkrupen mot väggen som förr. Täckt av kuddar. Kryper nära din ryggrad. Andas vid din skuldra men jag vågar inte röra. Rädd att väcka, tänker att du då kanske flyr. Så jag tar på den heta luften en centimeter ifrån din hud. Blundar och mår illa, vill inte förlora. Igen. Gråten fastnar i halsen.

Slår upp mina ögon. Morgonsolen studsar mellan väggarna utanför. Går rakt igenom mitt fönster och landar på ditt snaggade hår. Jag ler. För du finns och jag är lättad över att inte vakna själv.

För inatt, inatt smekte du mig. Igen. Och tills dess du vaknar ska jag bara ligga här. Stilla. Och andas. Dig, din doft och din koldioxid.